DEN HÄR BLOGGEN HAR FLYTTAT TILL:
THIS BLOG HAS CEASED TO EXIST. IT IS NO MORE AND MOVED TO:
http://oskarpmask.wordpress.com/
VI SES PÅ ANDRA SIDAN!
SEE YOU ON THE OTHER SIDE!
Meanwhile you can watch old Mr Reed on one of his rare visits to Stockholm and a couple of other portraits I've taken at the summer exhibition at
www.591photography.com
På midsommardagens morgon i Stockholm går mina tankar tillbaka till den lilla sydfranska staden Aigues Mortes som jag besökte för en dryg månad sedan. Kunde gamle Vincents favoritdryck och den engelska uttrycket absent minded ha någonting gemensamt?
Trängsel utanför vallokalen på Rålambsvägen när medborgarna gick man ur huse för att göra sina röster hörda i valet till EU-parlamentet.
Harkoo lyfte kameran om sin hals och räckte den till Joe. "Jag skulle känna mej ytterst hedrad ifall ni ville ta en bild av mej", sa han.
"Förlåt? Ursäkta?"
"Ta en bild av mej. Med kameran." Han såg på Deasey. "Talar han engelska?"
"Han har sin egen variant. Herr Kavalier är från Prag."
"Härligt! Visst, det måste ni! Jag lider avsevärd brist på tjeckiska avtryck."
Deasey nickade åt Joe, som lyfte upp kamerans sökare till vänsterögat och lyckades rama in Longman Harkoos stora ansikte. Han såg ut som ett lätt rubbat spädbarn. Harkoos käkar och ögonbryn antog en sober, nästan tom min, men hans ögon blänkte av förtjusning. Joe hade aldrig i sitt liv gjort någon så lycklig så lätt.
"Hur ställer jag in den?" frågade Joe och sänkte kameran.
"Äsch, bry er inte om den saken. Titta på mej bara och tryck ner den lilla spaken där. Er hjärna sköter resten."
"Min hjärna." Joe tog ett foto av sin värd och lämnade tillbaka kameran. "Kameran är..." Han letade efter det engelska ordet. "Telepatisk."
"Det är alla kameror", sa hans värd stillsamt. Jag har nu fotograferats av sjutusenetthundra... -arton... personer, alltid med den här kameran, och jag kan försäkra att det inte finns två stycken som ser likadana ut." Han räckte Sammy kameran och som om hans ansikte plötsligt maskinstämplats antog det samma runda glada mask. Sammy tryckte av. "Vilken annan förklaring skulle det rimligen kunna finnas till dessa tallösa varianter, än inblandningen av vibrationer från fotografens egen hjärna?"
Joe hade ingen aning om vad han skulle svara på detta, men han märkte att ett svar förväntades, och när hans värds förväntan såg ut att bli allt intensivare insåg han en smula senkommet vad svaret måste bli.
"Ingen", sa han till slut.
Ur "Kavalier & Clays fantastiska äventyr" av Michael Chabon (Tivoli 2002, övers. Einar Heckscher).
Kameran som det talas om i texten är en Kodak Brownie.
Bilden: fotografen Lars Tunbjörk och hans son 1998.
Förra året köpte vi en dvärgmandel (Prunus tenella) som vi planterade i en stor kruka på balkongen. Nu har trädet övervintrat för första gången och blommar för fullt. Dvärgmandeln lär förekomma flitigt i centrala och östra Europa. Eftersom jag inte var själsligen närvarande på biologilektionerna i min ungdoms Warszawa har jag inget minne av att ha hört talats om denna växt tidigare (och inga andra växter från området heller).
1:a majbudskap från arbetarnas tidning innehöll en skakande nyhet. Frågan är bara: hade grisen minisvininfluensa? Blev Jarmo smittad? Fortsättning följer.
S:ta Clara kyrkas kaffe- och smörgåsvagn på Plattan, fredag e m.
"Baby you understand me now
If sometimes you see I'm mad
Doncha know that no one alive can always be an angel?
When everything goes wrong you see some bad
Well I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood"
(Lyrics by Nina Simone. Listen to Nina on youtube)
Vallmokakan makowiec är ett måste på det polska påskbordet. Den är starkt beroendeframkallande trots att vallmofröna är inte av den sorten som man kan tillverka opium av. Det här något krångliga receptet kommer från recept.nu
Deg:
4 tsk torrjäst
1 msk socker
1 nypa salt
2.4 dl varm mjölk
7.2 dl vetemjöl
1 st ägg
1 st äggula
4 tsk vaniljextrakt
4 msk smält smör
Fyllning:
200 g vallmofrö
1.2 dl socker
4 msk smör
1.6 dl russin
1.8 dl mald mandel
0.25 tsk vaniljextrakt
4 msk honung
2 st äggvito
1. Degen: Blanda jäst, socker och salt i en stor skål.
2. Häll i mjölken och rör om tills allt löst upp sig.
3. Rör ner 2,5 dl vetemjöl och låt sedan degen växa till dubbel storlek på ett varmt ställe i cirka en kvart.
4. Blanda ner ägg, äggula och vaniljextrakt.
5. Knåda ner återstoden av mjölet och smöret ner i degen.
6. Varva mjöl med smör och tillsätt lite i taget.
7. Fortsätt knåda tills degen är slät och elastisk.
8. Placera degen i en stor skål, täck med en kökshandduk och låt jäsa i cirka en timme tills den blivit dubbelt så stor igen.
9. Fyllningen: Låt vallmofröna puttra i vatten tills de blir mjuka, i cirka 40 minuter.
10. Sila bort vattnet och kör till en smet i matberedaren.
11. Lägg tillbaka vallmosmeten i kastrullen och tillsätt smör, russin, mandlar, vaniljextrakt och honung.
12. Koka i cirka 15 minuter. Lyft sedan av och låt svalna.
13. Värm ugnen till 175 grader.
14. Kavla ut degen till lagom stora rektanglar.
15. Vispa äggvitorna till ett fast skum och vänd ner i vallmosmeten.
16. Bred ut smeten över degen och lämna dryga två cm i kanterna.
17. Rulla degen, ungefär som en rulltårta och nyp till på ändarna för att tillsluta.
18. Placera rullen på en bakplåt täckt med bakpapper, pensla med lättvispad äggvita och baka i cirka 50 minuter tills den låter ihålig då man knackar på den.
19. Servera kall.
Vildväxande blåsippor som flyttades från skogen till balkonglådan förra året har börjat blomma.
Långfredagens promenad längs Norr Mälarstrand i den svartvita vårens tecken.
En ödesmättad stämning låg över Stockholms längsta park och till och med fåglarna verkade ha försjunkit in i tillvarons förslöande stillhet.
Inlägg
Alla kommentarer
