Barnvagnsterror

Vi möter dom överallt. På trottoarer, på bussar, tåg och
kaféer. Man slipper dom inte. Man kommer inte förbi dom.
Militanta morsor ångar fram med sina tvilling-, trilling-
eller fyrlingvagnar. Två, tre, fyra stycken i bredd.

Vad har en t ex en stackars rullatorförare att sätta emot några
stridsvagnsliknande, pansarklädda och nappflaskbestyckade
monstervagnar med breda rallydäck. Man hamnar lätt
i vägbanan och blir ett offer för en Brommajeep,
Vasastansporsche eller Östermalmsmaserati.

Häromdagen blev jag vittne till hur tre barnvagnar i bredd
mejade ner en stackars cyklist på Västerbron. Med slukande
hjälm försvann han därifrån på vinglande hjul utan ett ord till
protest medan barnvagnsterroristerna glodde ilsket och hatiskt
efter honom.

Annat var det 1978. Då kunde undertecknad helt lungt
och i ensamt majestät rulla en röd galonklädd begagnad
Emmaljunga längs Söders snöklädda gator. Tack vare den
förnäma framvagnsfjädringen klarade man galant alla
snöhinder utan hjälp av en oversized giant Urban Jungle.