Det var dagen efter det stora skyfallet. Ormen i det sörmländska paradiset var död och den svamplösa skogen speglade sig i daggdropparna medan svampplockarna demonstreradede sin solidaritet med Burmas buddistmunkar genom att bära rött.
Som uppmärksammade läsare av denna blogg säkert har noterat har jag varit på jobb i Dubai. En plats rik på kontraster, för att uttrycka det milt. Reportaget publicerades i SvD:s näringslivsbilaga N söndagen den 23 september. Klicka här för att läsa reportaget. Ovanstånde bilder bjuder på en titt bakom kulisserna eller det som sker under det som synes ske. Överst en kvinnlig investerare på börsen följer spänt aktiekurserna - hon var den enda kvinnan i lokalen (vars inredning liknade en engelsk herrklubb) och ett tecken på landets relativt liberala inställning till vad kvinnor får syssla med. Den bilden valdes bort av SvD:s redaktörer! Nästa bild visar de av regeringen utsedda vakter som följde oss hela tiden för att rapportera om vad vi hade för oss. Sämre bodyguards kan man tänka sig. Sedan följer en bild på min trevlige reskamrat Erik som gick in i dimman en sen kväll med hjälp av vattenpipan. En vattenpipa motsvarar 60 cigaretter. För min del slutade det med yrsel, hjärtklappning och sömnlöshet. De två flygbilderna, tagna från en polishelikopter visar dels linjen där den framväxande staden möter öknen, dels flygbolaget Emirates pilotskola. Slutligen två bilder (foto: Erik Wahlin) på undertecknad: glad av att ha överlevt den svettiga helikopterturen. Den sista kvällen avslutades på en thaikrog med ett bad i svett på grund av rask promenad till guldsouken i 43-gradig värme. I Dubai svettas man inte, man badar inte ens i svett - man simmar i det!